En skräckfylld, men ändå rätt meningslös historia
Hemkommen! Sitter nu och äter middag. Fisk med hollandaisesås, ris och sommargrönsaker. Klockan tolv på natten, lyckat!
Usch, det var en riktigt läskig hemfärd från jobbet. Det började med ett bråk i restaurangen som jag i och försäg missade med tio min när jag satt i omklädningsrummet, men ändå det gav mig inga härliga vibbar i tanke på hemfärden som väntade mig.
När jag kom till husen vid bussteminalen ropade en kille från sitt fönster "jag vet var du bor!" vilket jag naturligtvis tog med en nypa salt i tanke på att jag visste att det inte kunde vara möjligt. Sedan bestämde han sig för att gå ut på sin balkong när jag gick förbi och spruta vatten på mig. Mohaha han missade. :-P
I alla fall, i tanke på att jag nu redan har berättat halva mig skräckfärd hem kan jag ju lika gärna berätta hela historien, som i och försäg inte är så händelserik snarare känslofylld. XD
Hur som helst när jag gick ner där för backen som ledde bort från centrumet var det extremt mörkt på vägen, inga lampor! Hur illa är det inte att inte förse en gångväg med lampor. Är det bara jag som är ute och går själv mitt i natten eller? :P Tack och lov åkte en liten polisbil förbi när jag gick där så jag fick en lugnande känsla i så där två min sedan började jag tänka "varför i allsin dar vinkade jag inte in polisbilen och bad om skjuts". Jag antar att man tänker i väldigt realistiska banor när man är lite skraj. xD
Inte nog med den sträckan, utan nästan hela vägen hem var lamplöst. Hade typ panik hela vägen hem. :O Sedan när jag nästan var hemma åkte en till liten polisbil förbi så jag blev lugn igen..
Fin historia va? XD Jag vet, den var rätt meningslös.
Jag ber så oerhört mycket om ursäkt för er som väntade er en spännande thriller-liknande historia. :-)
Jag vill bara avsluta med att jag är oerhört glad för att jag slutade när jag gjorde idag, skulle inte velat gå hem i åskvädret nu.. :O
God natt!
/Soffan
Usch, det var en riktigt läskig hemfärd från jobbet. Det började med ett bråk i restaurangen som jag i och försäg missade med tio min när jag satt i omklädningsrummet, men ändå det gav mig inga härliga vibbar i tanke på hemfärden som väntade mig.
När jag kom till husen vid bussteminalen ropade en kille från sitt fönster "jag vet var du bor!" vilket jag naturligtvis tog med en nypa salt i tanke på att jag visste att det inte kunde vara möjligt. Sedan bestämde han sig för att gå ut på sin balkong när jag gick förbi och spruta vatten på mig. Mohaha han missade. :-P
I alla fall, i tanke på att jag nu redan har berättat halva mig skräckfärd hem kan jag ju lika gärna berätta hela historien, som i och försäg inte är så händelserik snarare känslofylld. XD
Hur som helst när jag gick ner där för backen som ledde bort från centrumet var det extremt mörkt på vägen, inga lampor! Hur illa är det inte att inte förse en gångväg med lampor. Är det bara jag som är ute och går själv mitt i natten eller? :P Tack och lov åkte en liten polisbil förbi när jag gick där så jag fick en lugnande känsla i så där två min sedan började jag tänka "varför i allsin dar vinkade jag inte in polisbilen och bad om skjuts". Jag antar att man tänker i väldigt realistiska banor när man är lite skraj. xD
Inte nog med den sträckan, utan nästan hela vägen hem var lamplöst. Hade typ panik hela vägen hem. :O Sedan när jag nästan var hemma åkte en till liten polisbil förbi så jag blev lugn igen..
Fin historia va? XD Jag vet, den var rätt meningslös.
Jag ber så oerhört mycket om ursäkt för er som väntade er en spännande thriller-liknande historia. :-)
Jag vill bara avsluta med att jag är oerhört glad för att jag slutade när jag gjorde idag, skulle inte velat gå hem i åskvädret nu.. :O
God natt!
/Soffan
Kommentarer
Trackback
